Lite deppigt

så måste jag skriva ett nedstämd inlägg, för det är precis så jag känner mig.

nollningen har nått hälften de tre veckorna och terminens första kurs började idag. jag känner mig gammal, minst som 35. jag tycker inte att det är roligt att supa längre, jag vet inte vad jag ska göra. tröttnade totalt ikväll, lämnade skolkamrater och annat löst folk för att åka till hjalmar, gå en ensam promenad genom ett regnvackert kville och kika in genom folks fönster - precis sådär som jag brukade göra förr. istället för att bada och supa och bli aspackad gick jag in på willys för att handla rågmjöl för att kunna få hembakat till frukost - DET ÄR INTE NORMALT!!!!!!!!!!

jag vet inte riktigt vad jag ska göra. och jag är så jävla klängig, hängig och dum hela tiden. jag vill inte det. men jag antar att jag mest är rädd... rädd rädd rädd. jag är bara jag och jag är såhär, inget mer. räcker det? räcker jag? usch...

dessutom verkar det inte bättre än att jag har supit bort ett visakort. yay!!! jag är sååå bra. fan helvetes jävla apa jag är världens klumpedunsa.