- alldeles förstora ord för en sån som jag. jag är rädd.
det doftar regn om molnen som flyter på himlen. jag lagar söndagsstek en tisdag - någonting är fel. jag? hemma efter en helg på barndomsön. det kändes helt naturligt att strosa runt där med tarzan, vakna i huset, ta en morgonpromenad, äta frukost i köket. att träffa mormor var underbart. hon tyckte att han var snygg, trevlig och såg ut som en rockstjärna. jag älskar dig mormor.
två dagar med familjen räcker sen vill man hem. jag känner mig hemma här i soffan som inte är min - hjälp hjälp hjälp. jag vill klara mig själv, vad gör jag när tarzan hittar en riktig jane? en jane som inte mest vara vill sitta hemma och ta det lugnt, åka på meningslösa äventyr och mest bara säger dumma/idiotiska saker. jag vill inte ha sönder det här så jag slutar nu.
jag längtar lite efter hösten... vilket känns jättedumt eftersom jag alltid klagar under hösten/vintern och längtar efter våren. men jag saknar det där mysiga med hösten - ha på sig lager-på-lager, dricka te i balja, vira halsdukar och sjalar om sig och gå långa promenader i sprakande höstprakt. och i år ska jag göra jul, riktigt jul med gran, pyssel, bak, julmat och nya raggsockar.
imorgon ska jag gå till farbror doktor IGEN. snart har jag frikort... IGEN. svensk sjukvård är hemsk...
hon bodde på madängsgatan med färgen rött.
Loading image
Click anywhere to cancel
Image unavailable
