Söndagstankar

allt blir naket och äggskalstunnt och jag inser att jag inte är mer än såhär. ganska trist, märklig och en längtan efter något helt annat - ett hus med en egen äng.


jag hatar att jag blir någon annan med mina föräldrar. jag avskyr det. jag avskyr mig själv i dom situationerna och att det måste vara så.

"tack för att jag fick komma hem och ta med mig det finaste jag har" - dumsnut. det finaste man har är alltid något som det är lätt att bli av med. men jag ska sluta tänka så för jag är trött på att tappa bort det finaste jag har.

bardomsstaden är inte särskilt vacker under grå himmel och jag längtar inte tillbaka hit... det känns bra. jag har ett eget hem nu, en annan stad där jag känner mig mer hemma än någonstans tidigare. jag längtar hem lite. trygga hisingen där allt finns inom ett par fotsteg.

idag köpte jag en lampa. jaha, var ska den få plats då tänkte jag? typiskt mig...