Rêver D'Katinka

igår pratade vi om klassen, gymnasieklassen alltså. det var ganska intressant hur jag med mitt guldfiskminne hade lyckats glömma bort nästan alla... det är tre stycken som har barn och två som snart ska få barn. så typiskt lillorten - dom som stannar och dom som drar så fort dom kan.

det var skönt att få prata av sig med någon som är i samma situation som mig. hemma mycket, har bara en person, känner nästan ingen i stan osv osv osv. fast janna är så olik mig. hon har kvar sina andra drömmar också och hon grubblar inte. hon bara är. hon hoppades på utlandet om ett par år och en karriär. jag hoppas på större lägenhet med balkong, stort kök och familj. jag vill ha något som är mitt. jag vet inte riktigt...

för en stund sen satt jag i köket och kikade ned på sushistället på hörnan. det är ganska lustigt att bara kika på follk. just nu i lunchruset kommer det så mkt olika typer av folk dit. jag tycker om att sitta och filosofera om deras liv, var dom kommer ifrån och var dom ska. det slutar alltid lyckligt då.

nu har jag diskat, planterat om basilika och avokado och sopat och vikt kläder. det får räcka!