Rêver D'Katinka

jag blir så jävla arg. arg och ledsen. någonting går sönder i mig varje gång och du blir så jävla jävla dum.

fylla, misär och kladd. trettioåringar som beter sig som jag själv gjorde när jag var femton. jag hoppas hoppas hoppas att det finns någonting mer. hur roligt är det att dricka sig så berusad att man knappt kan stå av sig själv? att inte kunna förstå omvärlden alls? jag skäms. över mig själv och alla i min närhet som beter sig så. jag tyckte också att det var kul när jag var sjutton. snart är jag häften till trettio (alltså tjugofem) och jag vill inte tycka att det är det enda som är riktigt rolig. jag är ett mongo. ett riktigt jävla mongo som hellre bakar pepparkakor och saffransbröd och julpysslar än ger mig ut och har "roligt".

helgen är redan snart slut och jag har inte gjort någonting alls. det känns trist. lite sådär som att livet gått i höstdvala redan. och jag känner mig så kluven, helt i två. jag vet ingenting längre jag bara längtar efter något som inte finns och som aldrig kommer att hända.

inatt blir nog en lång och sömnlös natt med många tårar. men det är bra att gråta, klumpen i magen brukar kännas mindre efter man tömt sig själv på tårar. jag önskar att jag kunde sjunga som förr, bara sjunga ut allt ut hjärnan och hjärtat, inte gå och bära på allt mörker som tuggar sönder hjärtat.

jag önskar att jag kunde tro dig när du säger att du älskar mig, särskilt i stunder som den här när det bara är ett enda stort hål, inget mer. men jag är din väntan och du är min längtan och att vänta och längta går inte så bra ihop - egentligen.


jag kickar ut min "hyresgäst" nu. jag är trött på att ha någon annan bland mina saker och jag kan inte bo med katter mer.