Rêver D'Katinka

okej fortsättning ang julen.

det känns sorgligt att ha lämnat iväg kissarna. det känns som om jag lämnat bort mina barn, trots att det inte är mina katter alls. men den lilla svarta känns nästan som min, lite grann i alla fall. jag saknar dom. det är så tyst och ensamt här och jag är fortfarande allergisk. måste ta tag i dammsugandet och pef-kurvan så jag får vaccinera mig nån jäkla gång.

det känns inte alls konstigt att inte ha firat jul på ön med familjen utan snarare skönt. jag är på väg, snart kanske jag har min egna jul. och jag längtar, jag längtar av hela mitt hjärta tills allt blir mitt eget. kanske Tarzans också men han verkar så rädd. well, framtiden kan bara utvisa detta.

jag har börjat att summera år nollnio och det förvånar mig hur mycket som ändå har hänt det här året. nej nu ska jag snart till jåååååbbet och dö. jag jobbar kväll idag och kommer slita ihjäl mig genom att köra pallar, fronta hyllor och springa fram och tillbaka men det är det värt. jag sparar till ett körkort och en bostadsrätt nu. eeh, och pension såklart...